Ali Esbati: Arbetarrörelsen behöver lära sig av Timbro

Han har tillfälligt övergivit Oslo för Stockholm. Han kandiderar till riksdagen. Kommer han inte in, återvänder Ali Esbati till Norge och jobbet på den norska tankesmedjan Manifest. Under sin tid i Norge har han fått anledning att reflektera över situationen i Sverige.

- Framförallt tänker jag på att den svenska högern och Timbrosfären har varit exceptionellt framgångsrik. De har hållit på länge med massor av resurser. Effekten är tydlig och de har etablerat ståndpunkter, perspektiv, opinionsbildande som väldigt tydligt kontrasterar mot arbetarrörelsen som misskött frågorna grovt i decennier.

Borgerligheten har i dag möjligheter att definiera spelplanen för debatten och har fördel gentemot arbetarrörelsen i tankekriget. Ett krig som blir allt viktigare att bemästra.

- Det har alltid varit viktigt, men vi ser andra former i dag. Vår konsumtion av nyheter och medieprodukter gör att vad som sägs där får en större betydelse. I medierna sätts i stor utsträckning dagordningen, vad som uppfattas som centralt och legitimt. Arbetarrörelsen och vänstern måste se hur högern har jobbat med att etablera begrepp som ’skattetryck’ och hur de kallar sig ’samhällsbärare’. Detta medan vi i vänstern, socialdemokraterna och facket har varit för svaga och långsamma och inte kunnat prioritera. Det beror på en blandning mellan ointresse och förmåga. Plötsligt inser vi att det är för djävligt.

Med möjligheten att definiera spelplanen har det blivit lättare för borgerligheten att få igenom sina förslag och frågor.

- Alliansregeringen har fått igenom saker som tidigare uppfattades som långtgående och udda. Där har vänstern och arbetarrörelsen mycket att lära. Men man måste ha en intellektuell struktur så att man kan driva frågor som inte är mainstream från början.

I Norge och särskilt Danmark distanserar sig fackförbunden från Socialdemokraterna. Det är en utveckling som inte bara är av ondo.

- I Danmark har det försvagat dansk vänster och arbetarrörelse. I Norge har facket distanserat sig litet men genom att skapa större öppenhet för eget agendasättande och folk som stödjer socialdemokratin kan också driva frågor utifrån sin fackliga organisation. Det har varit otroligt framgångsrikt också för socialdemokratin. Där har LO exempelvis varit väldigt drivande i det rödgröna samarbetet.

Eran av den förnyade arbetarrörelsen med brittisk förebild, new labour, benämner Ali Esbati som fullständig katastrof. Opinionsmätningarna tyder på att vi också kan vara där i Sverige.

- Vi måst avvakta valresultatet. Men svensk socialdemokrati har varit större och starkare. Det kommer att bli andra processer efter valet. Men det är egentligen en europeisk fråga om hur socialdemokratin ska kunna hantera att new labour-eran är slut. Vad som hände med new labour i Storbritannien och den tyska socialdemokratins ovilja att jobba vänsterut kommer att spela en stor roll.

Ali Esbati ser även en främlingsfientlighet som en större samhällsförändring vi upplever.

- För islamofobin  och främlingsfientligheten finns så många gemensamma drag med mellankrigstiden. Framförallt är problemet att när frågorna diskuteras faller så mycket fokus på de enskilda partier som driver frågorna och vi missar förändringen av det politiska landskapet och att borgerligheten övertar en del av den retoriken. Sverige har varit ovanligt för att vi har haft en anständig debatt. Det finns många tecken på att det kan förändras fort.

Här tycker Ali Esbati att Moderaternas förändring av svensk poltik kan spela de främlingsfientliga i händerna.

- Utanförskap är ett farligt begrepp som ligger väldigt nära främlingsfientlighet. Begreppet är inte mätbart och inte möjligt att följa upp. Det är också poängen att det inte ska vara definierat. Det är en bärande del av Per Schlingmanns (partisekreterare, moderaterna) sätt att förändra svensk politik. Det är imponerande.  Och väldigt besvärade.

Ett uttalande från Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag har särskilt väckt Ali Esbatis intresse.

- Han sa att om alliansen vinner valet en gång till, bryter de en socialdemokratisk hegemoni och Sverige blir mer som ett vanligt europeiskt land. Det ligger mycket i det. Väljs alliansen om, måste vi konstatera att Sverige på fundamentala sätt är mer europeiskt. Det ser jag som mycket dåligt.

Ali Esbati får nytta av sina studier på Handels när han ska analysera alliansens sätt att se på arbete och jobb.

- Det är intressant att se att de nya Moderaternas idékomplex som ligger tillgrund för jobbpolitiken är marknadsfundamentalistisk. Arbetsmarknaden ska användas som vilken marknad som helst. Om du sänker skatterna ökar du arbetsutbudet och så jobbar folk mer. Men arbetsmarknaden fungerar inte på samma sätt som när man ska sälja begagnade cyklar. I prakten sker en jättelik omfördelning i samhället. Det är uppenbart att det inte har skapats mer jobb och att många i offentliga sektorn fått sägas upp trots ökade behov. Få förstår att det här ändrar ekonomin väldigt mycket. Men det har också varit Moderaternas retorik att inte framställa sig som högerradikaler, tvärtom.

- Det gäller att ha en vision om vilken typ av utveckling vi ska ha. Om man tittar på statistik från olika länder är det ju inte så att länder med god välfärd och infrastruktur har haft en dålig utveckling. Problemet är att politikerna har lämnat den fulla sysselsättningen som övergripande mål. Det innebär att man drar sig från att göra offentliga investeringar som ger jobb i till exempel, infrastruktur och det påverkar spelet mellan finans och penningpolitik. Nu ingriper riksbanken när sysselsättningen ökar för fort för att inflationsbekämpning är det helt övergripande målet. Det behövs en vision för vad vi vill ha för sysselsättning i landet.

Dessutom är det fel att börja med skatterna när samhällsmålen ska sättas upp.

- Debatten bör ha sin utgångspunkt i vad vi har för ambitioner för den gemensamma välfärden. Vad har samhället för mål? Då kanske vi kommer fram till att det exempelvis behövs fler lärare och då får vi diskutera skatterna utifrån det.

Ali Esbati misstänker att alliansens sätt att skapa jobb inte är något han skulle jubla över.

- I dag, för alliansen, innebär fler ungdomar och invandrare i arbete lägre löner och enklare jobb. Men det är bra och positivt att vi har färre jobb som där folk står och packar mat i plastkassar i affären. När man ser folk stå och putsa skor i Afrika tänker jag ju inte dynamisk arbetsmarknad. Och på det en skolpolitik som tidigt sållar agnarna från vetet.

- Öka sysselsättningen i offentliga tjänstesektorn är centralt. Man kan inte rationalisera på samma sätt i tjänstesektorn som i varuproduktion. Men om det med skattepolitik sätts stopp för tillväxten av offentliga tjänster, uppstår tryck på löner och kvalitet och en ond spiral skapas. Kvalitet, service och löner blir lidande och då minskar legitimiteten att bedriva sjukvård i offentlig regi. Men efterfrågan på sjukvård blir inte mindre för det.

- Ett helt batteri av saker. Det handlar om utbildningssystemet. Där ska vi från vänstern vara självkritiska. Vi måste inse att eget arbete och självständigt sökande i undervisningen var ganska dåligt, inte minst under 90-talet. Skolan ska stänga klyftor och inte ökade dem. Då behövs fler lärare. Det behövs också satsningar i den sociala infrastrukturen som moderaterna definierar ligga utanför välfärdens kärna, som ett starkt sjukförsäkringssystem, föreningslivet, fritidsmöjligheter, allt det som binder samman ett samhälle. Det handlar också om att hålla relativt höga löner och en hög fackanslutningsgrad, vilket skapar tryck på strukturomvandlingar och produktivitetsökningar. Men en stor låglönesektor blir incitamenten svagare. Det går också att öka innovationskraften i offentliga sektorn där det kans ligga en hel del innovation också inom det offentligas ram. En ökas privatisering av vården kommer absolut inte att hjälpa till. Där pressas personalen och man försöker kringgå regler om möjligt.

Ali Esbati tycker det är självklart att han hamnade i Vänsterpartiet där han varit medlem sedan 1992.

- I grunden är det en rättvisekänsla och förmågan att ta in andra människors problem och se det i en förlängning av sig själv. Om man inte är bekväm med att se att andra har det dåligt blir det en impuls. Jag gick med när Nydemokrati kom in i riksdagen och det blev en borgerlig valseger. Det kändes som det var helt sjukt.

Beskriv dig själv om tio år

- Det slår mig att jag inte tänker så. Jag har svårt att se det framför mig. Men jag vill syssla med politiskt förändringsarbete. Men i vilken form har jag ingen färdig idé om. Kanske som utredare eller förtroendevald. Men jag hoppas på att det är ett annat politiskt läge då. Det är anmärkningsvärt med den främlingsfientlighet och populism som kommer i Europa i spåret av postklassystemets svårighet att uttrycka ekonomiska och sociala konflikter.

- Katrine Kielos är en smart socialdemokrat. Aron Etzler på Flamman borde vara en stor opinionsbildare i stället för att bara vara en vass. Åsa Linderborg på Aftonbladet är en hårt slående och smart opinionsbildare. Det är ett svaghetstecken att i vi Sverige saknar en opinionsbildare från en facklig position och som är kunnig om arbetslivet.

- Nej. Allt för lite. Men det är viktigt med en vänster som eftersträvar makt inte bara på ett abstrakt sätt. De som driver på från höger har ett tydligt maktperspektiv och har kortsiktiga såväl som långsiktiga mål. Folk från vänstern pratar om livet och de stora frågorna.

 

ALI ESBATI UTANFÖR JOBBET

Lyssnar på?
- Det mesta utom pop. Hiphop, R&B, även på progg.  Nina Simone, är en favorit.

Läser?
- Lite för mycket rapporter på internet. Jag saknar jag att läsa mer skönlitteratur. Men det är fint att vara i universat Motståndets estetik av Peter Weiss.

Tittar på?
- Lite. Förut nyheter. Nu tycker jag det är jobbigt. Det politiska perspektivet är så skevt.

Förebilder?
- CH Hermansson påminns jag ständigt om, hans kombination av maktperspektiv, mjukhet och nyfikenhet för samtiden.

Drivkraft?
- Ta min mänsklighet på allvar. Ta in andras välbefinnande i hur man känner och lever. Så lever jag ju i det här samhället och då måste jag förändra det.