”Det är mitt första år i Almedalen. Tidigare har Almedalen för mig bara varit ett begrepp. Ett begrepp som människor refererar till på väldigt olika sätt.

Jag har inte kunnat associera till Almedalen. Jag har bara haft den oinvigdes perspektiv. Oinvigd i minglet, oinvigd i rosévinet, oinvigd i kontaktskapandet och kunskapsbyggandet.
 

Min första känsla när jag kommer till Almedalen är, vad gör jag här? Vad har jag att bidra med? Vad har jag att lära? Trots att jag är här känner jag fortfarande att jag inte är en del av denna plats, detta sammanhang. Jag är anspänd, på vakt. Vilken väg ska jag på gågatorna? Hur ska jag förhålla mig till personer som jag känner igen? Och hur går jag fram till helt främmande människor? Och hur avgör jag vem jag ska gå fram till och inte? Ska jag bara gå på utseende och känsla? Denna osäkerhet tar stundtals över. Skymmer sikten. Bleker färgerna. Dämpar glädjen.

Men så prickar jag in olika seminarier som är intressanta. På måndagen så blev det tre olika seminarier med finansiell inriktning. Ett seminarium handlade om finansmarknadens ansvar för hållbarhet, ett handlade om att behålla det svenska innovationsklimatet, och det tredje handlade om långsiktigt sparande.
 

På ett av seminarierna pratade Peter Elam Håkansson från East Capital. Han har en ödmjuk och lugn framtoning. Pedagogiskt berättade han om hållbara investeringar i Kina och Ryssland. Några timmar senare stod Victoria Silvstedt på scenen med Danske Bank och pratade om långsiktigt sparande i ett annat seminarium.
 

Jag tycker att det är befriande att kombinera Victoria Silvstedt med ett så torrt och tråkigt ämne som långsiktigt sparande.

Bilden av banken som en stel, grå och rigid institution kastas ut genom fönstret med besked.

Pengar, ekonomi, sparande, räntor och valutor får helt andra associationer. Det blir mjukt istället för hårt, varmt istället för kallt, överdrivet istället för lagom.
 

Jag vandrar ut från seminariet, upp på balkongen och blickar ut över ett blått, blåsigt hav. Solen skiner hårt och starkt. Vinden blåser kallt. Nedanför på strandpromenaden myllrar vackra människor, och jag undrar om de känner att de tillhör det här stället, eller om de också känner sig smått utanför, aningen obekväma och osäkra i det lilla och i det stora?

Plötsligt känner jag doften av en parfym. Det är Victoria Silvstedt som går förbi mig. Hon ska intervjuas av medier på balkongen. När sessionen är slut så går jag fram till Victoria och berömmer henne för hennes viktiga bidrag till att förändra och förnya vad pengar är och kan vara. Vi tar några selfies. Anspänningen som Almedalen har försatt mig i släpper tack vare henne, jag blir lugn och trygg. Osäkerheten och tillkortakommandena får ger vika för ren och skär nyfikenhet, vetgirighet och entusiasm. Vi hamnar i en kort, engagerad och intensiv diskussion om att förnya finansvärlden. Vi behöver vända oss till grupper i samhället som inte handlar aktier eller sparar långsiktigt. En helt ny begreppsapparat och tonalitet kring pengar, aktier och sparande behövs.

Digitalisering har skapat ett helt nytt socialt ekosystem kring ekonomi. I vår lilla mikrovärld, på balkongen i Almedalen, faller bitarna på plats. Nu ska vi bygga en värld. Jag är inte längre en outsider. Nu är jag insider. I en värld som jag vill tillhöra, ifrågasätta och forma. Fram med ett tomt papper. Nu ska vi bygga en värld, som jag och Victoria vill ha den.”

Gustav Ceder, konsult