”Smeten som skiljer (s) och (m)”

I vad ligger skillnaderna mellan Moderaterna och Socialdemokraterna och deras sympatisörer egentligen? Första maj håller Socialdemokrater tal i större utsträckning än det nya arbetarpartiet Moderaterna. Moderata sympatisörer sjunger inte internationalen och hålla varandra i händerna. Rätt få av de socialdemokratiska sympatisörerna gör det för övrigt också.

Det skulle vara intressant att veta många som i dag går hundra meter extra för att slippa handla på Coop eller Ica för att känner att de är socialdemokrater eller moderater. Hur många överhuvudtaget är sina partier i dag?  Är vi inne i en period av politisk sekularisering där kunderna väljer partierna som effektivast levererar välfärd?  Som elkunderna väljer elbolag?
 

Den ökande rörligheten mellan blocken, tyder på att så kan vara fallet. Det finns en grupp väljare, i storleksordningen 30 procent som glider fritt på en axel mellan blocken. Det blev uppenbart under Håkan Juholts tid som partiledare. Han blev en spärr som gjorde Socialdemokraterna ett omöjligt alternativ för den friglidande gruppen. Han ingav inte rätt förtroende som trygg leverantör av välfärd. Hans återställarpolitik var fel. Hans ordval var fel. Hans mustasch var sannolikt också fel för åtskilliga friglidare.

Stefan Löfven har gjort Socialdemokraterna till ett tänkbart alternativ. Han har tagit bort spärren. Friglidarna kan åter glida fritt mellan blocken. På samma sätt gjorde sig Moderaterna valbara genom att definiera sig som arbetarparti och slå fast att partiet värnar kärnan i välfärden, står upp för ett högt skattetryck och säkra statsfinanser.

Att gruppen friglidare är så stor beror till en del på att varken Moderaterna eller Socialdemokraterna lyckas hålla igång breda gräsrotsrörelser. Det skapar en växande andel sympatisörer som letar tänkbara val, snarare än identifierar sig med ett parti.

I nästa val blir gruppen friglidare avgörande. Inget parti som vill leda landet kan ignorera gruppen.  Det är därför politiken mer kommer att handla om att minska riskerna att stöta sig med friglidarna. Det är den koden Stefan Löfven och Socialdemokraterna har knäckt och det är det som pressar Fredrik Reinfeldt just nu.  För just nu glider friglidarna över till Socialdemokraterna. Kanske tycker de att Fredrik Reinfeldt verkar lite trött. Är han stark nog efter skilsmässan och varför är det så mycket tjat om arbetslösa ungdomar?

Därtill kommer ett ständigt minskande manövreringsutrymmet för partipolitiken begränsas allt mer av EU, finansiell oro och en cementerad arbetsmarknad. Hur stor andel av årets BNP kan politiken påverka i dag? 10 procent? 50 miljarder kronor?

När spelet om friglidarna handlar om små detaljer som om vad lärlingssystemet för ungdomar ska heta, hur stor andel ska utförsäkras eller gradsättningen i skolornas betygsystem, kan det vara mer intressant att fundera över hur Moderaterna och Socialdemokraterna hanterar verktyget politik på i princip samma byggmaterial.

Moderaterna väljer genomgående breda måltavlor för sin politik:
* alla som arbetar får jobbskatteavdrag
* alla som bor i hus får göra rotavdrag
* alla får tillgång till rut-avdrag
* alla företag kan anställa alla ungdomar under 25 år till halverad arbetsgivaravgift.
* alla får sänkt restaurangmoms.
* alla slipper fastighetsskatt

Socialdemokraterna väljer prickskytte mot smalare målgrupper
* rut ska begränsas för höginkomsttagare
* någon form av fastighetsskatt för de rikaste är tänkbar
* bara arbetslösa ungdomar ska kunna anställas med lägre arbetsgivaravgift
* specialprogram för ungdomar som inte har klarat gymnasiet

När finansminister Anders Borg (m) matchas mot Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Magdalena Andersson, för övrigt kompis från Handels med Fredrik Reinfeldts statssekreterare Mikael Sandström, i TV4s Nyhetsmorgon sätter hon fingret på skillnaden när ungdomsarbetslösheten diskuteras. Hon att man bör använda pengarna ”direkt mot de ungdomar som är arbetslösa istället för att smeta ut dem på alla ungdomar som redan har jobb.”

Fram tonar bilden av ett Moderaterna som ”smetar ut pengar”, driver kollektivistiskt politik där alla reformer är för alla medan Socialdemokraterna driver en selektiv linje med reformer riktade till vissa grupper. Som om Moderaterna rotar med grunden medan Socialdemokraterna reparerar trasiga delar på huset. Som om Moderaterna smetar ut makt och resurser från det offentliga över en bred allmänhet medan Socialdemokraterna ser sig som omfördelare av ett välstånd till särskilt behövande grupper. Som om Moderaterna med en kollektiv approach gynnar individen medan Socialdemokraterna med en selektiv approach vill stärka kollektivets ställning.

Så även om ingående variabler som pris och material och väljarnas specifikation är givna, kommer de olika angreppssätten långsiktigt att leda till olika byggen. Den utvecklingen kan friglidarna alltid effektivt parera genom att byta byggherre med jämna mellanrum.